Bildsatta Mumincitat
Nu har jag debuterat som bröllopsfotograf!
Bönderna demonstrerar i Cusco
Jag var på en teaterfestival i Lima tillsammans med Gunnar Edander och åkte sedan runt i Peru. På ett berg vid Cusco fotograferade jag en indiankvinna och hennes barn. De vallade lamor. Barnen var barfota, kinderna frostskadade. Vi var på nästan 4 000 meters höjd med minusnätter.
Några dagar senare kom de fattiga och ursinniga bönderna, ursprungsbefolkningen, ner från bergen i en maktdemonstration organiserad av CCP, ”Perus bondeförbund”. Genom ockupationer, markbeslag och strejker lyckades CCP få igenom jordreformer (den viktigaste redan 1969). Stora markegendomar tilldelades småbönder och kooperativ. Men fortfarande lever häften av alla jordbrukande peruaner under extremt svåra förhållanden.
CCP har varit knutet till vänster- och kommunistpartier. När vi var på plats härjade en maoistgerilla – Sendero Luminoso / Lysande Stigen – med urskiljningslösa terrorangrepp och kontrollerade stora delar av landet. Efter att deras ledare Guzmán fängslats 1992 förlorade rörelsen mycket av sin styrka men finns kvar som ett underjordiskt maoistiskt kommunistparti. Guzmán avled i fängelset 2021.
Det var omtumlande att vara i Peru. Jag har aldrig känt mig så hotad och osäker i ett land.
Och jag var helt övertygad om att demonstrationen i Cusco skulle urarta i kravaller. Fordonet med vattenkanorna hade varit om en del sådant.
Ottenby
Södra Öland 28 november 2022. Vid udden såg jag en regnbåge och i solnedgången betande prutgäss.
Efter att ha sett filmen Stekenjokk och äggvaktarna (SVT Play) åkte jag i somras vildmarksvägen och besökte platån, Sveriges blåsigaste plats.
Utmed vägen vid Fatmomakke ligger samernas kyrka och fantastiskt vackert belägna kyrkogård.
Skymningens väsen
Jag hade vernissage på Borgholms Slottsruin 2 april på min utställning Skymningens väsen. Mycket folk, många fina samtal. Hundar välkomna. Utställningens 28 bilder hängde fram till 8 juni.
Känner du igen dej?
Nu är jag färdig med arbetet som fältkonstnär. Jag påbörjade projektet ”Känner du igen dej?” hösten 2020 men pandemin stängde fabrikerna för besök (det blev blommor istället). Jag har gjort arbetsplatsrapporter i form av en utställning och en publikation från några träindustrier i Kalmar län.
Hur mycket man syns i offentligheten har att göra med varifrån man kommer och vad man jobbar med. Den som äger bilden av samhället och dess människor har också makten.
Under pandemin gjordes vårdpersonalen synlig men alla de som gick till sina fabriker i Gullringen, Järnforsen, Nybro, och inte hade en chans att jobba hemifrån, var medialt lika osynliga som de varit under decennier.
Syftet med detta nationella pilotprojekt (vi är fyra fältkonstnärer, de andra i Skåne) är att försöka aktivera människor på golvet och sprida deras erfarenheter i offentligheten.
Jag har besökt en fabrik där man tillverkar kistor, urnor, mullställ och allt som hör till död och begravning. Jag möter en väldig respekt för laddningen i det man tillverkar men också mycket arbetsglädje och humor. Och fantastiska berättelser. Jag har också varit på en fabrik som gör husmoduler.
Initiativet kommer från Folkets Konsthall i Malmö. Pengar från GS-facket, ABF och Region Kalmar Län.
Turné under 2022 och 2023. Det kostar inget att använda utställningen. Hör av dig om du är intresserad 070 – 398 86 22, bertil.hertzberg@gmail.com
Sommarljus
Nu har änglarna från Kärrtorp åkt hem. Nora är sju år och har varit i samtal och på promenader med Boris hela tiden. Och sovit ihop. Jon är nio år och mycket snabb i huvudet, lever i den digitala världen, lösningsinriktad, älskar spel. På en dag lärde han sig grunderna i Photoshop. Det som brukar ta några veckor på mina kurser. Så underbart att få vara ihop igen.
Resebilder
På Facebook blev jag inbjuden att visa tio resebilder (se dem här).
En inkräktare
Jag var i mitt torp Linnebjörke, min mormors barndomshem. Solen hade gått ner och vid halv åtta satte jag på TVn. Bilden flimrade oroligt och jag tog ficklampan och lyste på antennen runt knuten riktad mot Emmabodamasten. Där sitter denna sparvuggla med sitt förvånade uttryck. Stor som en stare, 15-18 cm, orädd. Jaha, den flyger väl snart tänkte jag. Istället hoppade den in i den fågelholk som sitter på husväggen en halv meter från antennen. Och skulle väl sova där. Jag kände mig som en inkränkare.
Byteatern 50 år
Tillsammans med Gunilla Pantzar och Ann-Karin Myklebostad gjorde jag för fjorton år sedan ett arkiv med 1700 bilder på dockor, masker, föremål, scenografier och från Byteaterns föreställningar. Från 1971 och framåt. Samtidigt renoverades föremålen vi fotograferade. De förvaras nu på en vind i Byteaterns nya lokaler.
Turne i Indien
I år är det 50 år sedan Byteatern bildades och 43 år sedan jag började där. Det blev en kärleksrelation som är avslutad nu men den varade väldigt länge. Ett av de större äventyren var turnen i Indien 1992 med 17 personer, två pjäser och workshops. Vi spelade för majahradjor i Delhi, kultureliten i Calcutta, i en fattig ökenby utanför Jaipur (se bild), Bombay, Kerala.
Turkiet 1967
I augusti 1967 åkte jag med kompisarna Dick och Örjan till Turkiet. Egentligen hade vi velat åka Transibiriska järnvägen men sommarjobbspengarna räckte inte så det blev Oriontexpressen och träbänkar några dygn.
Dädesjö marknad 1963
I augusti 1963 var jag femton år och hade under sommaren jobbat hos baron Rappe på Mörkaskog med granplantering och höskörd. För pengarna köpte jag en japansk kamera (Pentax SV) och två objektiv – ett så kallat normalobjektiv 50 mm och ett tele på 400 mm. Bilderna från Dädesjö marknad var bland de första jag tog med nya kameran. En rulle Tri-x, en bild på varje motiv, 36 exponeringar. 2022 färglade jag tio av bilderna.
Lilla paradiset
Min mormor hade sin barndom i skogvaktartorpet här vid Linnebjörkesjön. De första minnen jag har från det huset är att rummen och ladugården lystes upp med fotogenlampor och att skogarna däromkring var fyllda med blåbär, lingon och kantareller. I Hökarängen där jag växte upp var det väldigt annorlunda.
När jag ser på bilderna som tagits här vid Sjölyckan under 115 år och jämför med de jag tagit i sommar är det inga stora skillnader. I det yttre har det inte hänt mycket på denna plats – stora begivenheter är indragning av el och vatten samt diverse kalas. Här samlas vi år efter år. Leker, läser, pratar, fiskar gäddor, hugger ved och plockar bär och svamp som det fortfarande är gott om. Vi vårdar hus och trädgård och våra ibland vinterstrandsatta själar.
Jag har gjort en bok
Jag har gjort en bok där jag samlat några bilder på människor och djur som jag mött. Den äldsta bilden är tagen när jag var femton år . Ett antal bilder är från hösten 2017 och övriga har tillkommit under perioden där emellan.
Venedigbiennalen 2017
På Venedigbiennalens tyska paviljong visades en performance ”Faust” av Anne Imhof som var så stark och gripande att jag nästan slogs omkull. I några vita salar har man en meter upp från golvet lagt ett glasgolv som besökarna går omkring på under den två timmar långa föreställningen.
Vi följer fem aktörer som ibland är förlamat stillastående men också gör olika saker både på golvet, under det och på vägghyllor.
Det handlar om makt, underordning, det djuriskt aggressiva och bristen på kontakt och gemenskap. Besökarna görs till betraktare som om aktörerna var djur i burar, avhumaniserade objekt, båtflyktingar, tiggare, som vi inte behöver engagera oss i. Och utanför huset skäller dobermannhundarna i sina vaktburar.
Skulptur Projekte 2017 i Münster
Jag var i Münster i nordvästra Tyskland på Skulptur Projekte 2017. Vart tionde år fylls staden och dess utkanter av skulpturer som alla på något sätt är platsrelaterade. Man undersöker, utvecklar och leker med fenomenet offentlig skulptur och låter förutom rumsliga gestaltningar ljud, rörlig bild och performance ingå.
Carrières de Lumières
I början av januari 2017 var jag i Carrières de Lumières 15 km nordost om Arles i Provence. I en nedlagd kalkstensgruva visas ljudsatta bildspel utifrån kända konstnärers verk -t ex van Gogh, Chagall, da Vinci, Michelangelo.
En mängd projektorer och högtalare samkörs och de projicerade bilderna flyttas, zoomas in och ut, och rummen förändras högst påtagligt. Plötsligt är man på ett stensatt torg eller på scenen i en barockteater. Imponerande.
