Jag var i Münster i nordvästra Tyskland på Skulptur Projekte 2017. Vart tionde år fylls staden och dess utkanter av skulpturer som alla på något sätt är platsrelaterade. Man undersöker, utvecklar och leker med fenomenet offentlig skulptur och låter förutom rumsliga gestaltningar ljud, rörlig bild och performance ingå.

Eftersom objekt och händelser är utspridda och inte utbasunerade med skyltar eller inkastare har man fullt upp med att hitta dem och en hyrd cykel känns som ett måste. På köpet lär man känna en stad, får vänner som också är ute och letar och har utrymme för funderingar vad man varit med om när man cyklar till nästa ställe.

Verken pendlar mellan det lätt underhållande, det underfundiga och sånt som kräver noggrann läsning av katalogen. När det senare dessutom är visuellt utmanande kan det bli riktigt spännande. Som när konstnären Pierre Huyghe gräver fram ett landskap i leran under betongen i en övergiven ishall och planterar in biologiska organismer i byggnaden. Samt några påfåglar som dock blev apatiska och inte stannade kvar så länge.

Ayse Erkmens projekt Att gå på vatten gör alla besökare förtjusta och visar på hur människor kan mötas på ett oväntat sätt men också hur lätt det är att ändra på en hamns tunga kajgränser.

Projektet Speak to the Earth and it Will Tell You påbörjades vid Skulptur Projekte 2007 med att ett stort antal kolonilottsägare började skriva dagböcker om sina odlingar och umgänget i koloniföreningen. I år avslutades skrivandet och de tjocka böckerna är uppställda i ett litet hus på en kolonilott. Utan ledsagande kommentarer eller teoretiska inklädnader tar man en bok, går ut i trädgården och bläddrar nyfiket.

Arrangörerna räknar med att när man stänger efter 19 veckor 1 oktober har 630.000 personer besökt Skulptur Projekte 2017. I en stad med 300.000 invånare!