I augusti 1963 var jag femton år och hade under sommaren jobbat hos baron Rappe på Mörkaskog med granplantering och höskörd. För pengarna köpte jag en japansk kamera (Pentax SV) och två objektiv – ett så kallat normalobjektiv 50 mm och ett tele på 400 mm. Det senare var av märket Soligor och milt sagt mjuktecknande. Innan Pentaxen hade jag haft en tysk bälgkamera med formatet 6×6 cm. Den fick jag av min pappa när jag fyllde tolv år. Jag hade alltid tyckt om bilder och var en stor konsument av veckotidningar, särskilt en tidning som hette SE och var full med fotografier. Jag tog bilder på allt. Min bildhunger var väldigt stor och bara växte. Jag hade en känsla av att med min kamera kunde jag frysa ögonblick av möten, liv och kärlek in i evigheten. Och att jag kunde bevara det som var viktigt för mig och som jag visste skulle förflyktigas och försvinna – till exempel det liv som mina morföräldrar levde i Braås. Det skiljde sig väldigt mycket från det jag levde bland höghus och tunnelbana i Hökarängen. I Småland fanns paradiset. Bilderna från Dädesjö marknad var bland de första jag tog med nya kameran. En rulle Tri-x, en bild på varje motiv, 36 exponeringar. 2022 färglade jag tio av bilderna.